Återigen är det ett bra språk i boken, Haruki Murakami håller en bra nivå här.

Det är en riktig labyrint att nästla sig in i den här boken. Jag måste erkänna att jag inte hängde med i alla utsläppta trådar. Jag upplevde lösningen som lite snabb på slutet med tanke på att resterande handling är långsammare och subtilare tecknad. Tycker även att berättelsen har ett par lösa trådar. Vem symboliserar till exempel Den ihålige mannen? Vad hade kattens försvinnande med det hela att göra? Vilka var egentligen Miyawakis, och hur har deras brunn och hus med Noburo Wataya att göra?


Boken kräver en omläsning längre fram för att jag riktigt ska kunna greppa den. Det känns som att det ligger saker latent.