Godnatt misterr  Tom är en barnbok skriven av Michelle Magorian. Den utspelar sig i England under andra världskriget. Barn från London placeras ute på landsbygden i skydd från bomberna. Den 9-åriga pojken Willie placeras hos den buttriga enstöringen mister Tom. Det dröjer inte länge innan Tom förstår att pojken blivit vanvårdad och misshandlad hemma. Det udda paret förstår och finner förstås varandra.

Det är en välödigt bra bok. Jag känner att författaren inte gissat sig till hur ett vanvårdat barn beteer sig. Det känns väldigt äkta utan att bli för sentimentalt. Karraktärerna i boken är underbara. Jag förälskade mig i den här boken. Sista biten i boken var dock överflödig. En viktig karraktär dör och det gillade jag inte alls. Man får det aldrig riktigt utrett vad som händer med Willies mamma och varför hon är som hon är. Det var ändå en väldigt bra bok som får en 8a av mig. Jag kommer absolut vilja läsa om den.

Som vanligt läste jag bokens sista mening först. Den säger alltid mycket om författarens skicklighet: "Jag håller på att bli stor nu".


/Frida

Då har vi haft den sista Bokbödelsträffen innan sommaruppehållet. Vi träffades hos ElinS och hon bjöd på mackor och saffranspannkaka. Det blev en riktigt trevlig kväll, med mycket prat och diskussion.

Boken vi hade läst till denna gång var Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. För min del var det nog bortåt 15 år sedan jag läste den senast, vilket gör att mitt minne inte var så förträffligt. En omläsning gjorde därför inget, förutom att jag kom ihåg slutet. Det tog bort en del av spänningen för mig, vilket var tråkigt. Det gjorde att jag koncentrerade, och irriterade, mig på en del andra detaljer. Överlag så är det en bra berättelse. Jga tycker inte att den håller samma nivå som Vernes böcker om Kapten Nemo, eller Tsarens kurir eller Kapten Grants barn, men det är en bra berättelse. Den blir bättre när man tänker sig in i den tid då den är skriven, i slutet av 1800-talet. Det ger ett helt annat perspektiv till historien, och den läsupplevelse den ger i form av reseberättelse.

Jag blev lite irriterad på alla dessa matematiska, korrekta, beräknande och logiska inslagen, dock så är ju de, som Frida så försynt påpekade i diskussionen, personbeskrivningen av huvudpersonen herr Phileas Fogg. Det går att känna igen sig hos speciellt betjänten, Passepartout. Han känns som ett förkroppsligande av det generellt mänskliga, till skillnad från herr Foggs logiska uttryck. Jag känner inte att jag vill läsa om just den här berättelsen igen, men jag kan mycket väl rekommendera den för en tonåring. Jag blir däremot nyfiken på att läsa om andra böcker av Verne, samt läsa de jag inte har läst ännu. Han är en bra författare, det är ett bra språk och intressanta och spännande berättelser.

Bertyg: 7 av 10

Harry Potter and the Half-Blood Prince - Den här boken har Rowling gett en lite annorlunda inledning. Jag som läsare får veta saker som Harry Potter inte vet om. De inledande kapitlena känns som en nystart. Den här boken skulle nästan kunna stå för sig själv. Berättelsen presenteras med hjälp av tillbakablickar, och historien framskrider med hjälp av att Harry och Dumbledore tittar på minnen. Jag får lära känna Voldemort i den här boken. Relationen mellan Harry och Snape blir bara värre och värre. Jag tror fortfarande, trots händelserna i bokens början, att Snapes lojalitet ligger hos Dumbledore, men jag kan inte riktigt se hur allt hänger ihop.

Betyg: 7 av 10

Harry Potter and the Deathly Hallows - Upplösning. Kampen mellan ont och gott. Den sista boken om Harry Potter ger mig starka associationer. Jag tänker på hur det ser ut, och har sett ut, i världen när det kommer till folkrensningar. Hur ideologin kring rasbiologi och tron på att människor har olika värde kan få gehör och genomdrivas, om och om igen. Maktlystnad och personlig vinning, det är hemskt. Budskapet om kärlekens och ångerns makt som bärs fram av Harry, och indirekt av Dumbledore, påminner mig även om kristendomen. Harry blir en Jesusgestalt, speciellt efter att han har getts möjligheten att gå vidare, eller komma tillbaka.

Berättelsemässigt tycker jag om att Neville kommer fram och tror på sig själv och hjälper. Det är helt rätt att det är han som klier fram och motarbetar. Angående Snape så hade jag rätt! Jag hade inte riktigt lyckats klura ut hur allt hängde ihop, men jag blev glad att hans liv och känslor fick en plats i berättelsen till slut. Jag var nyfiken på den.

Betyg: 8 av 10

Harry Potter and the Chamber of Secret - Andra boken i serien om Harry Potter håller inte riktigt samma kvalité, enligt mig som den första boken. Jag kan inte säga riktigt vad det beror på. En trolig orsak är att jag genom filmatiseringen av boken redan vet om den vändning som görs i slutet angående vetskapen om karaktärers identitet. Det vill säga den mellan Tom Riddle och Lord Voldemort, vilket jag kanske hade kunnat räkna ut om jag inte visste det innan. Det är en bra ledtråd att han heter Riddle (gåta) i efternamn. Själva historien är bra och det finns ett driv framåt i berättelsen.

Betyg: 6 av 10


Harry Potter and the Prisoner of Azkaban - Den tredje boken om Harry håller en högre kvalité än den andra. Nackdelen är att jag har sett filmen innan. Jag får därmed ingen möjlighet att själv hitta de utlagda ledtrådarna i texten och klura ut vad som sker. Jag ser ledtrådarna, men jag vet direkt varåt de pekar. Harry och de andra går nu sitt tredje år på skolan, och jag börjar lära känna båda elever och lärare vid Hogwarts mer och mer. Jag märker att grunden är lagd för karaktärerna, och berättelsen och äventyrets vindlande gångar och intriger får större plats., vilket jag tycker om.

Betyg: 8 av 10


Harry Potter and the Goblet of Fire - Historien håller fortfarande, halvvägs in i serien. En tävling mellan de olika trollkarlsskolorna känns som en förekomst, och det skapar helt naturligt plats för fler karaktärer. Det gör att berättelsen inte går i stå och upprepar sig. Smart drag av Rowling. Nya trollformler och magiska varelser och ting ges plats och skapar spänning. Det är tydligt vilka beståndsdelar i texten som visar på ledtrådar, men trots dem var jag inte helt på det klara med hur det hängde ihop. Det var kul. Jag tycker inte om att veta allt innan slutet. Jag vill bli lite överraskad, och visad på ytterligare en möjlighet som jag inte hade gissat på.

Betyg: 7 av 10


Harry Potter and the Order of the Phoenix - I den här boken blir jag imponerad av hur Rowling framställer Harrys relation till vuxna. Jag känner väl igen den känsla av frustration och vanmakt som Harry känner, då han inte får veta någonting. Rowling har lyckats fånga den unga vuxna, tonåriga, Harry väldigt bra. Även Dumbledore och de övriga vuxna är bra tecknade. Jag kan se och förstå båda ståndpunkterna, valen som gjorts, och skälen till de olika reaktionerna. Det är fascinerande. Om jag vore 15 år och läste den här boken skulle jag sitta och nicka/skratta/skrika i medhåll med Harrys känslor.
Det ska bli intressant att se hur Harry tacklar den nya insikten om sin fars personlighet. Från att James Potter har varit den stora idolen, har den bilden skakats i grunden. Det återstår även att se vad som kommer att ske i relationen mellan Harry och Snape, den utvecklingen finner jag mycket intressant.

Betyg: 7 av 10