Jag har svårt att känna en önskan att få läsa en bok som är väldigt lovordad. Istället för att skynda till bokhandeln blir jag snarare anti, och väntar hellre ett tag. Det här är mitt första möte med ursprunget till Harry Potter-hysterin. Jag har sett de tre första filmerna och tyckt om dem. Jag kände att jag ville läsa böckerna, men då kunna läsa hela serien i ett svep. Nu har det blivit dags, för nu kan jag även se alla filmerna efteråt.
Det här är en bra ungdomsbok. Jag kan förstå att den har blivit en sådan fullträff som den är, både i text och på film. Rowling lyckas med konsten att blanda verklighet med fantasi, igenkännande och sebara karaktärer, med en stor portion humor i dialoger och händelser.

Just humorn, och den mänskliga förmågan att använda sig av ironi i sitt tal, tycker jag att Rowling lyckas fånga på pricken. Det känns äkta. På en del platser upplever jag texten som lite lätt. Men det beror nog till stor del på att det är en ungdomsbok, och inte en vuxenbok. I det ljuset håller den precis rätt nivå. Jag kommer vilja läsa den svenska översättningen senare, och troligen vilja ha dem (både på engelska och svenska) i bokhyllan.

Den stora nackdelen med att läsa boken nu är att jag inte får en första-mötet-kontakt med texten. Det här beror på berättelsens kändisskap, och på att jag sett filmen. Jag vet redan vad jag har att vänta. Det som är nytt är hur Rowling framställer det berättelsen i text. Det är ett positivt möte, men jag känner en saknad i att inte kunna få det här första mötet med karaktärerna. Förhoppningsvis kan jag få det när jag kommer till de böcker jag inte sett filmatiseringen av. Det återstår att se.

Jag tyckte om berättelsens början. Det här är en del som inte fått en lika framträdande plats i filmen, vad jag kan minnas i alla fall. Det gav mig därför mycket att få familjen Dursley och Harry mer presenterade. Jag ser med spänning framemot fortsättningen. Den här berättelsen har lyckats fånga mig!

Betyg: 8 av 10