Jorden runt på 80 dagar - Jules Verne
Då har vi haft den sista Bokbödelsträffen innan sommaruppehållet. Vi träffades hos ElinS och hon bjöd på mackor och saffranspannkaka. Det blev en riktigt trevlig kväll, med mycket prat och diskussion.
Boken vi hade läst till denna gång var Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. För min del var det nog bortåt 15 år sedan jag läste den senast, vilket gör att mitt minne inte var så förträffligt. En omläsning gjorde därför inget, förutom att jag kom ihåg slutet. Det tog bort en del av spänningen för mig, vilket var tråkigt. Det gjorde att jag koncentrerade, och irriterade, mig på en del andra detaljer. Överlag så är det en bra berättelse. Jga tycker inte att den håller samma nivå som Vernes böcker om Kapten Nemo, eller Tsarens kurir eller Kapten Grants barn, men det är en bra berättelse. Den blir bättre när man tänker sig in i den tid då den är skriven, i slutet av 1800-talet. Det ger ett helt annat perspektiv till historien, och den läsupplevelse den ger i form av reseberättelse. Jag blev lite irriterad på alla dessa matematiska, korrekta, beräknande och logiska inslagen, dock så är ju de, som Frida så försynt påpekade i diskussionen, personbeskrivningen av huvudpersonen herr Phileas Fogg. Det går att känna igen sig hos speciellt betjänten, Passepartout. Han känns som ett förkroppsligande av det generellt mänskliga, till skillnad från herr Foggs logiska uttryck. Jag känner inte att jag vill läsa om just den här berättelsen igen, men jag kan mycket väl rekommendera den för en tonåring. Jag blir däremot nyfiken på att läsa om andra böcker av Verne, samt läsa de jag inte har läst ännu. Han är en bra författare, det är ett bra språk och intressanta och spännande berättelser.
Bertyg: 7 av 10
Lutherska badet - Unni Drougge
En Bokbödelsbok, vald av Frida.Det är första gången jag läser något av Unni Drougge, och jag skulle inte själv ha valt en bok av henne. Generellt kan jag säga att jag inte känner så mycket efter att ha läst ut boken. Jag upplever inte att jag kommer nära huvudkaraktären Barbara, även om jag tror att det finns en avsikt hos författaren att låta läsaren lära känna/identifiera sig med Barbara. Till mig når hon inte fram.
Några saker grep tag i mig när jag läste. Det första var en irritation över Björn, och Barbaras sätt att låta honom reagera och vara på det sätt han är. Jag tycker inte att det verkar vara ett vidare sunt förhållande mellan de två. Jag har även svårt för den bild av, och den framtoning som otrohet har i boken. Att otrohet är en naturlig del i allas vardag, på ett eller annat sätt. För mig går det att leva i ett förhållande med en person i ett helt liv utan att vara otrogen, eller bli bedragen. Självklart går det upp och ner i ett förhållande, men jag tror inte att otrohet behöver förekomma. En tredje sak jag hade svårt för var att den gnälliga, mansfientliga tanten på badhuset visade sig vara Björns mor. Det blev för tillrättalagt och ordnat för min del. Att det är Ulla (tanten) som har skrivit böckerna om Solito räcker gott och väl för min del. Den förändring som Björn genomgår i sitt blivande faderskap, tycker jag är en för helomvändning för honom. Jag har svårt att se honom göra den förändringen i verkligheten, även om han "fått tillbaka" sin mor. Jag tror även att det är Björn som är pappa till Faronas barn. Det läggs ut så många syftningar på att så är fallet, inte minst i slutet av boken då likheten mellan barnen påpekas. Varför skulle den kommentaren vara med om så inte var fallet? Det som förvånar mig är att ordningsmänniskan Barbara inte noterar förändringarna på bankontona. Kan det vara så att han har fört över pengar tidigare till ett annat konto varifrån överföringen etcetera görs, och den stora överföringen är det som han syftar på när han berättar för Barbara att han har haft en del stora oförutsedda utgifter. Men att hon inte noterar det!
Nej. Boken håller inte riktigt. Den är lite för tunn för min del, och karaktärerna känns inte tillräckligt komplexa för att vara verkliga människor. Även om det finns drag, men jag vill få en djupare förståelse för dem.
Vi har nu haft vår bokträff, det var jag och Frida som hade läst ut boken. För de övrigas del är det främst sjukdom, men även flytt som har ställt hinder i vägen för läsningen. Vi hade en del liknande resonemang, men hon tyckte bättre om den i slutet än vad jag gjorde. Vi kom fram till att hon klarade av att acceptera den pladdriga texten, vilket jag inte gjorde.
Betyg: 4 av 10