Återkommande i Ecos böcker är förekomsten av flera språk. Här är det maträtter, vars namn skrivs på franska, och uttalanden eller begrepp som skrivs på latin. En del kan jag förstå, annat får jag kolla upp. Jag tycker att det ger en mer autentisk känsla till berättelsen och de platser och människor som förekommer i boken.

Boken är lite svår ibland, som sig bör med en bok av Umberto Eco, men den håller ändå i längden tycker jag. Berättelsen drivs framåt, och jag tycker om att berättelsen berättas av både Simonini och Dalla Piccola växelvis. Det är mycket fakta, faktiskt och påhittad och fiktiv fakta som blandas i en frisk kompott. Jag känner att jag kan för lite om detta ämne och den här perioden i Frankrikes historia för att kunna förstå alla vändningar. Men det är ändock intressant. Den nattliga mässan blev lite obehaglig, men samtidigt vet jag ju att det förekommer i flera andra böcker beskrivningar av liknande slag. Hur som helst så rekommenderar jag boken. Det är ingen bok som lämpar sig för lite ströläsning nu och då, utan kräver ett par lite längre läsningar för att hålla ihop historien. Men Eco levererar återigen en välskriven historia, som väcker tankar och funderingar.